Det här med att varje människa man möter gör intryck på en, på ett eller ett annat sätt, stämmer verkligen. Jag tror stenhårt på det. Min första bästa vän var en hund vid namn anton, en svart labrador som var så fruktansvärt snäll och jag älskade honom mer än allt annat på jorden. Den dagen jag insåg att det faktiskt fanns människor så bytte jag ut min bästis mot en tjej som heter Gabriella. Gabriella Ahlvar, Gabban, Bella, Gabby, Ella.... Ja.. kärt barn har många namn. Vi satt ihop from dagis tom högstadiet. När vi började högstadiet såg våran lärare till att vi hamnade i olika klasser, vilket var positivt för oss just då. vi hade en förmåga att göra annat under lektionstid om vi var tillsammans, så jag förstod hans tanke men visst fan blev man ledsen och man kan undra hur våran relation hade sett ut idag om vi inte hade splittrats... Vi gled isär men hamnade i samma klass i gymnasiet igen, och vi träffas och pratar fortfarande. Så hon har oavsett "splittringen" fortfarande alltid funnits där, inte lika nära, men fortfarande där. Vilket jag tycker är hur fint som helst :) Igår tog vi ett glas vin på O baren och det var mer än behövligt. Och jag hoppas att det inte tar lika lång tid som det gjorde denna gång, tills vi ses igen.