nyss kände jag för att ringa sara och fråga om hon ville följa med mig ut, dränka våra likasinnade själar i alkohol. jag har inte träffat henne sedan hon flyttade upp hit, och nu har hon snart bott här i en månad. tiden går fort, det är sjukt. jag minns när jag hade bott här i en månad, jag var nyfiken på allt, och jag var ute, jämt, träffade alla hela tiden, nu orkar jag liksom inte med det där.

men jag kände för att ringa sara, jag kände för att bli riktigt jävla stupfull. gå loss, utan gränser och känna ruset. istället sitter jag här och skriver av mina känslor istället för att dränka dem. det är hälsosammare i längden. och mognare utav mig.

bra josefine.



fan vad arg jag var, irriterad, besviken, uppriven med ett hjärta som slog i hundraåttio gånger två, kallsvettig och så jävla förbannad.